Gå emot

Jag vet inte om jag verkligen är ämnad för det här med att blogga, ärligt talat så är jag livrädd för att börja publicera inlägg och känner en enorm prestationsångest.

Idag är nog heller inte bästa dagen, har nyss haft panikångest och fortfarande svårt att plana ut efter den, men när kommer igentligen bästa dagen?!
Förmodligen aldrig i mitt fall och då är det väl bara till att ta tag i det med en gång.

Skulle vilja skrika rakt ut och låta tårarna svämma över men det tar stopp och ligger som en klump i bröstkorgen och halsen istället, hoppas det hjälper att skriva av sig här - att allt lättar genom att bara sätta orden på vad som händer innuti mig.

Känner mig ensamen, missanpassad och missförstådd. Önskar verkligen att människor lyssnade mer till vad jag säger istället för att som bäst höra och döma efter vad de tror sig se.

Skönt att sommaren lider mot sitt slut och att de som arbetar tex min terapeut börjar att finnas på plats igen. Kanske går det med lite hjälp att plana ut och vända kölen rätt så att livet kan kännas meningsfullt och kanske rent ut roligt och bra emellanåt. Tiden läker inte men den utvisar.