Resume av dagarna

Nu har det gått några dagar sedan senaste inlägget, det är svårt att komma över rädslan att skriva och publicera blogg-inläggen i kombination med att det är tufft att alls bara leva just nu.

Söndagen var en typisk söndag och i min värld vill det säga oändligt lång, en sådan dag när ensamheten äter mig inifrån. Min största bedrift den dagen var att jag tog mig genom duschen, jo jag har hamnat där - där som när saker som de flesta andra bara gör och tar för givna inte längre är en självklarhet. Utan något som utkräver sin kamp för att komma igenom och det känns fruktansvärt.

Måndag och vardag igen med sysselsättning, under dagen befann jag mig i en bubbla där men inte närvarande som min handledare uttryckte det. På kvällen fick jag positiva besked vilka jag inte kan gå in på närmare men det gjorde att jag blev lite mer verklighets förankrad. Tisdag inga större förändringar i mitt mående en gnutta mer här och nu fast med mera ångest inför framtiden.

Då ett positivt besked kommer blir det också en massa rädslor inför det nya och alla tidigare misslyckanden spelar revy över näthinnorna för att påminna om vart jag hör hemma och att jag inte ska börja tro något om mig själv.

Så till idag, då det har vart en riktig ångest och gråt dag, har inte ens kunnat hålla ihop under dagen på stället jag är på under dagarna. En god vän till mig där fick lyssna till kråksången min och den största sorgen lättade åtminstone för en stund av dagen efter det. Skulle igentligen träffat min psykoterapeut idag men pga en rad omständigheter från min sida så kunde jag inte åka iväg, för den som inte känner mig så är det en timmes bilväg från där jag bor till staden vi träffas i. Så det är inte näst gårds.

Jag hade hoppats på att medicinbytet som jag nyss gjort skulle hjälpa mig att plana ut berg och dalbanan det känns som att jag lever i nu. Men efter att ha ätit den i några veckor vid det här laget och fortfarande vara så pass labil som jag är så börjar jag misströsta. Och jag behövde verkligen det halmstrået för att hålla kvar tron på en förändring till ett bättre mående. Men jag kanske kanske drar förhastade slutsatser. 

Skulle vilja sova tills jag vaknar en dag och att jag då var den människa jag en gång själv trodde att jag var.

Gå emot

Jag vet inte om jag verkligen är ämnad för det här med att blogga, ärligt talat så är jag livrädd för att börja publicera inlägg och känner en enorm prestationsångest.

Idag är nog heller inte bästa dagen, har nyss haft panikångest och fortfarande svårt att plana ut efter den, men när kommer igentligen bästa dagen?!
Förmodligen aldrig i mitt fall och då är det väl bara till att ta tag i det med en gång.

Skulle vilja skrika rakt ut och låta tårarna svämma över men det tar stopp och ligger som en klump i bröstkorgen och halsen istället, hoppas det hjälper att skriva av sig här - att allt lättar genom att bara sätta orden på vad som händer innuti mig.

Känner mig ensamen, missanpassad och missförstådd. Önskar verkligen att människor lyssnade mer till vad jag säger istället för att som bäst höra och döma efter vad de tror sig se.

Skönt att sommaren lider mot sitt slut och att de som arbetar tex min terapeut börjar att finnas på plats igen. Kanske går det med lite hjälp att plana ut och vända kölen rätt så att livet kan kännas meningsfullt och kanske rent ut roligt och bra emellanåt. Tiden läker inte men den utvisar.

Invigning av blogger liv - Välkommen

En ny era tar vid där jag ska försöka mynta nytt liv i min kreativa sida som bloggare.